Tillsammans med många fler väntade jag idag på bussen vid Älvsjö station. På bänken vid busshållplatsen satt en kvinna, flera andra stod runt omkring. Från pendeln kommer ett finklätt par (ca 25 år) med en liten svart hund. Tjejen säger till hunden att hoppa upp på bänken, men han lyder inte. Jag ser förvånat på henne och undrar vad som fick henne att säga så: det är regnigt ute, hunden är blöt - ingen vill väl sitta där hunden stått sedan. Killen håller i kopplet och jag tänker att det är tur att han håller kvar hunden på marken. Sekunden senare säger killen också till hundne att hoppa upp på bänken. Hunden ser fundersam ut coh vägrar lyda. Killen ger sig inte. Han tar t o m sats med hunden och springer fram till bänken för att hunden ska hoppa upp, men hunden vägrar.
- Kom då Herman, hoppa. Hoppa, Herman, kom då, se så, hoppa upp. Kom Herman, hoppa.
Inget händer. Jag tänker att han kanske själv kommer på hur idiotiskt det hela är, men icke. Efter åttonde försöket lyfter han upp hunden på bänken. Hunden lämnar blöta spår över hela bänken och sätter sin blöta lilla rumpa mitt på bänken. Jag vill gå fram och fråga hur killen tänkte, men jag ser på honom att han är alltför dryg för att inte ta det personligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Förstår att du blev himla irriterad..
Skicka en kommentar