Idag började jag kursen Självständigt arbete, där c-uppsatsen ingår. Under den första föreläsningen fick vi äntligen tillfälle att lätta på trycket från vår besvikelse över de två introduktionsdagar till kursen - som vi hade för två månader sedan! När så föreläsaren, tillika kursansvarig, frågade efter våra reaktioner från introdagarna - som han själv konstaterade varit röriga - så började flera av oss tillslut att säga våra meningar. Tyvärr började jag med att säga att han (föreläsaren/kursansvarig) varit väldigt dålig och kanske borde ha gått hem. Runt omkring mig hörde jag studenter dra in andan och häpna, jag fattade inte riktigt... Sedan hasplade min kära kurskamrat E ur sig:
- Sjuk. Han var sjuk.
- Ja, alltså du var sjuk, inte dålig som person.
Då brast det och alla började skratta. Så det kan bli.
När föreläsaren/kursansvarig sedan snörvlade och hackade under föreläsningen så kunde han naturligtvis inte hålla sig från att säga:
- Nu är det väl någon som tycker att jag borde gå hem...
Det handlade kanske dock inte så mycket om just hans sjukdom när vi sågs förra gången, utan det handlade nog mer om att han varannan minut tittade på klockan och undrade när vi hade pratat klart...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar