Vi som har haft nöjet att lyssna till Rutger Ingelman någon gång tror jag minns det en lång tid framöver. Han står ut ur mängden på Lärarhögskolan. Även när det nu är Universitetet så är han fortfarande one of a kind. Jag har njutit av Rutger under minst två föreläsningar och två seminarier under min tid som student på Lärarutbildningen. Han är en inspiration på många sätt och jag minns ännu många av hans ord från min första termin som student.
Förra veckan gick jag förbi honom när han satt utanför lunchmatsalen och åt. Iförd endast sin bruna (manchester?) rock som ytterplagg. I solskenet, i den kalla blåsten. Helt ensam. Alla andra satt inne. Han trotsade vädrets makter och ville väl visa att våren visst är här.
Rutger har en förmåga som jag strävar efter att bemästra och som jag önskar att alla barn fick uppleva i sin lärare: han ser alltid med (något som ter som) kärlek på sin nästa; alla människor har potential att bli det bästa de kan. Genom fantasi, lek och kunskap ska vi nå stunder av glädje tillsammans. Ungefär så. Jag blir salig.
Rutger är också en av dem som introducerade mig för Janusz Korczak i början av min utbildning. Den bekantskapen har jag ofta inspirerats av och återkommit till under min utbildning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar