En annan form av utvärdering

Igår kom en av sjuåringens klasskompis Ludvigs mamma fram till mig och sa:
- Ludvig har sagt "Mamma, sjuåringen är smartast i klassen".
- Nämen...
- Ja, jag sa: Hur kan du veta det? Han sa: "Jo, det är så mamma, hon är det, jag bara vet det, hon är SÅ smart, hon kan allt".

När vi sedan kom hem kom jag på att jag tänkt fråga hur det egentligen är hos pappa, hur trivs sjuåringen. Hur är hans fru, blir sjuåringen behandlad väl?
- Jag tycker att det är bra där, hon är snäll.
- Så jag behöver alltså inte vara orolig att du inte trivs när du är där?
- Det enda, det enda, lilla som jag skulle säga inte är så kul...
- Jaa...?
- Det är att småsyskonen hela tiden tjafsar och bråkar med varandra och de skriker så himla mycket. Och då, när pappas fru ska säga till dem så skriker hon också. Det är lite jobbigt, faktiskt.