It does take a village

Min kurskamrat berättar för mig att hennes dotter går i 5:an. Det är 33 (sic!) elever i dotters klass. De har endast sin huvudlärare, ingen annan i klassrummet. Jag baxnar.

Min kurskamrat har tagit på sig att vara klassförälder. Hon var dte i 1:an också.
- Du vet, man får rotera uppgiften.
- Jo, jag vet, fast det är ju inte alla som tar på sig det någon gång ändå. Folk bryr sig inte.
- Nej, det är just det. Föräldrarna bryr sig verkligen inte. Jag hade ordnat så att vi skulle gå hela klassen och testa på att spela instrument på ett ställa, jättehäftigt med trummer, jag har varit där tidigare. En enda av de övriga föräldrarna var villiga att ställa upp och hjälpa till, så hon var där i förväg och ordnade med korv och bröd och dricka, så att det var klart när vi kom dit.
- Det var påeftermiddagen, eller?
- Ja, och ingen vill ju ta ledigt från jobbet tydligen...
- Nej, det kan jag tänka mig.
- Alltså, jag höll på att dö när vi åkte tunnelbana dit. Hur vissa ungar uppför sig.
- De var väl uppspelta. Fast man tycker ju att de borde uppföra sig när det är någon annan förälder som har ansvar. Det är ju inte som att det är en annan lärare eller så, det är en kompis förälder ju...
- Ja, exakt. Det var helt makalöst. Och inte lyssnade de på den som instruerade dem i trummorna sedan. Jag och den andra föräldern var helt matta.
- Jag kan tänka mig det!
- När sedan övriga föräldrar kom och hämtade så var det några som kommenterade: "vad trött du ser ut". Bara de som hade odrägliga ungar.
- Nää!
- Ja, jag hade bara velat skrika: Ja, vad faaan jag har tagit hand om din hemska unge!!