Välj kärleken

Igår umgicks sjuåringen och jag med musikmannen och hans dotter. Det gick fint och när dagen började lida mot sitt slut hade musikmannens dotter vid tre tillfällen sagt till mig att jag är snäll. När musikmannen och jag pussades höll hans dotter dock på att krevera och tyckte att det var lite äckligt. Sedan kom det, med ett menande tonfall:
- Pappa, om du var tvungen att gifta dig idag, vem skulle du då gifta dig meeeed?
- Vad då, gifta mig? log musikmannen och vi tittade menande på varandra.
- Meeeen, pappaaaa, om du var tvungen att gifta dig IDAG, vem skulle du då gifta dig med?
- Jag vet vad du vill att jag ska svara och jag kommer inte att göra det bara för att du ska bli nöjd, tyvärr.
- Meeen, pappa, om det gällde mitt liv då, om jag skulle dö ifall du inte gifte dig, vem skulle du då gifta dig meeed?
- Du vet svaret, sa musikmannen, tittade på mig och gav mig ett godishjärta.
- Säg det då!!
- Men vad då gifta sig, sa jag, varför måste man gifta sig? Tänk vad hemskt om man var tvingad att gifta sig!
Dottern log mot mig, vi förstod alla att vi alla skojade om allvaret. Sedan började vi gå och mumsa på lördagsgodiset.

När vi åkte hem på tunnelbanan frågade sjuåringen:
- Mamma, är du kär i musikmannen?
- Ja, det är så...
Sjuåringen log nöjd. Själv funderade jag. Det är en märkligt mäktig känsla. Så överväldigande. Samtidigt försöker jag behålla fötterna på marken och tänka klart. To be continued...