I de lättkränktas land...

...kanske ingen tar skit, men jag tycker att det är just det som är problemet.

I den förra kursen på högskolan så hade jag en kurskamrat (45-årig 3-barnsmamma) som som kände sig kränkt över hur hon blivit behandlad under sin vfu (praktik). Hon hade varit där i några dagar och kom inte alls överens med den lärare som var hennes handledare. Hon ville byta handledare, eller vfu-plats helt och hållet, men ansvarig för tilldelning av platser på kommunen gick inte med på det, utan hänvisade tillbaka till vfu-platsen och tyckte att min kurskamrat skulle reda ut det hela. Vilket hon vägrade. För hennes handledare hävdade att hon måste göra de saker som hon blev tillsagd att göra - och inte det hon själv ville göra under sin vfu. Hon ältade sin situation med oss andra i gruppen vid flera tillfällen och beklagade sig mycket över att dagarna gick och att hon inte skulle bli godkänd på kursen. Hon avskydde sin handledare, tyckte att hon hade blivit illa behandlad och ville inte träffa handledaren igen. Vi andra lyssnade, beklagade, men sedan vände vi oss bort.

När hon för tredje gången tog upp det hela med mig så insåg jag att jag måste bemöta henne rättframt; hon skulle inte komma till någon insikt på egen hand, och vid det laget kände vi varandra bättre. Så jag sa som det var: gå tillbaka till din handledare, tala ut om det hela, lufta båda era åsikter och gör sedan det som din handledare säger att du ska göra. Hon protesterade. Jag sa: du har ett val, tänk på vad som är viktigt för dig själv. Det här är en liten kurs, det handlar om några dagar i ditt liv, kanske kan du svälja att inte få din vilja fram? Kanske kan du backa och göra den uppgift du får möjlighet att göra, ta ditt intyg och få godkänt på kursen. Alternativt så kämpar du emot, bråkar för att få din vilja igenom, spenderar din egen energi och den tid du har till förfogande. Tänk efter vad som är viktigt för dig själv.

När vi träffades några veckor senare så hade hon följt mitt råd, hon hade svalt och gått tillbaka - och det hade blivit väldigt bra! Hon samarbetade nu med sin handledarlärare OCH fick göra saker som hon själv ansåg viktiga. Så det kan bli när man försöker. Istället för att dra förhastade slutsatser och inte kommunicera.