Utvärderad och bedömd

I den här sista obligatoriska kursen av min utbildning så ska jag nu utvärdera och bedöma eleverna och upplägget av mitt arbete med dem. (Även om jag nog har gjort detta tidigare i utbildningen - fast fokus då inte låg på de politiskt fastställda målen.) Något så stort tycker jag borde ta större utrymme i min utbildning, för det är ju detta det kommer att handla om: att kunna finna vägar för eleverna att nå målen. Hur kommer det sig att vi då bara får en månad på oss? En månad som ska innehålla nästan två veckor vfu (praktik) och ändå ska vi hinna läsa fyra böcker och ha nästan en vecka på oss att skriva examinationsuppgiften. För min del finns det liksom ingen möjlighet att läsa något under helger eller vardagskvällar.

Idag - under min vfu - när jag var med flickorna och vi pratade musik i omklädningsrummet efter idrotten så sa en av flickorna i klassen:
- Du har ju varit med oss sedan vi gick i 1:an!
- Ja, det stämmer, i två år.
- Tycker du inte att vi har vuxit sedan dess?
- Jo, det tycker jag. Jag minns första dagen när jag träffade er och jag frågade dig ifall jag fick titta i din svenskabok, men det ville du inte - för vi kände ju inte varandra.
- Och nu är vi som kompisar!

Jag känner mig ändå så oerhört utvald i dessa stunder.