Nu har jag tryckt i mig två semlor helt på egen hand. Sockerruset är mäktigt. Jag har en vana att trycka i mig något med hög sockerhalt när jag ställs inför jobbiga utmaningar. Läs påfrestande, frustrerande uppgifter och jobbiga tider. Så som min kropp ser ut så kan man tänka att jag nog haft mer än min beskärda del av jobbiga tider i livet, då jag tryckt i mig mycket.
Nu ska jag planera för en hel uppsättning lektioner med eleverna. Och jag vill så mycket. Jag vill ge dem hela världen. Jag vill tala med dem på tu man hand och få dem att hänga med, att lyssna, att fånga deras intresse. I need to kill my darlings rätt omgående och dämpa mig och finna enkla vägar in till elevernas förståelse under den korta tid vi har tillsammans, inser jag. Dramatisera skulle jag dock vilja. Jag vill ge dem min version av unionsdrottningen Margareta, men vi får se hur det blir.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar