Så som jag känner för Musikmannen kan jag inte erinra mig att jag känt för en man tidigare. Så bra som han behandlar mig kan jag inte erinra mig att någon man någonsin har behandlat mig tidigare. Ännu känns det som att jag lever på lånad tid.
Idag har jag tid, tid som jag aldrig brukar ha
(tack för det E, vi behövde det nog lika mycket båda två!).
Jag frågade om Musikmannen ville ses. Då tog han ledigt från jobbet.
Nu ska vi mötas i stan, promenera, flanera och umgås.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar