En vän berättar för mig att han tappar sina tankar hela tiden. Ena sekunden är de där, nästa är de borta, helt borta, omöjliga att återfinna. Han är i min ålder. Jag ser tecknen, jag känner igen orden, jag förnimmer tankarna och känslorna.
- Du vet vad du behöver göra, säger jag.
- Ja.
- Långsammare tempo i livet.
- Men det är ju omöjligt, jag kan inte.
- Nej, jag vet.
En annan vän berättar för mig att han är så ofantligt trött, inte sömning, utan själen är sliten. Han finner inte samma glädje i det som brukade vara roligt.
- Du behöver finna ro, säger jag.
- Ja, kanske det.
- Och komma hem.
- Vad innebär det egentligen?
- Hitta tillbaka till dig själv, leva i nuet, göra det du vill, inte det du måste.
- Det är få förunnat att leva ett liv där de kan göra det.
- Ja, jag vet. Det är ett aktivt val man måste göra, i princip varje dag, och det är inte så lätt att alltid göra det. Ibland går det inte, men man kan sträva efter det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar