Sjuåringen frågar mig vad "skolk" är för något och jag förklarar att det finns elever som helt enkelt struntar i att gå till skolan, fastän de inte har något giltigt skäl. Sjuåringen tappar talförmågan och hennes ögon håller på att ploppa ur skallen. Tillslut undrar hon hur det kommer sig att någon inte vill gå till skolan och vi pratar länge om det hela. Hon kommer med teorier om hur man kan fuska och låtsas vara sin förälder och sjukanmäla sig, bl a.
Efteråt tänker jag på min egen skolgång, hur mycket jag skolkade (bara de lektioner som inte gav något eller då vi hade en pedofil till lärare) och att jag aldrig visste att det egentligen är målsmans ansvar att få sin unge till skolan, och att det är lag på att gå i skolan.
Jag, med många på Lärarhögskolan (när det ännu var Lärarhögskolan), utbildar sig till lärare just för att vi vill ändra på skolgången för de barn som går i skolan nu, vi vill inte att de ska få en skolgång som liknande vår. Undrar bara om ungarna vi kommer att undervisa kommer att känna av de förändringarna. Eller om vi får möjlighet att genomföra de förändringarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar