Min skola är inte som din skola - är vi då olika skolade?

När barnen är på sin fritidsaktivitet sitter jag och pratar med några andra föräldrar som har barn i samma klass, eller i parallellklassen, som min sjuåring. Vi är rätt kritiska till vissa delar av skolan: utomhusmiljön, inomhusmiljön och antalet barn på Fritids (det är nästan 100 st). Personalen är vi dock rätt nöjda med. Så pratar vi om att välja en annan skola, kanske inne i stan. Jag säger att så länge sjuåringen trivs och är nöjd så kommer jag inte betänka ett skolbyte. De andra håller med, men vet många föräldrar som ändå har bytt. Och jag vet ju också föräldrar som bytt p g a andra åsikter än barnens. Min diskussion med föräldrarna slutar med att vi är ganska överens om att vi dock ändå kommer att sikta på ett byte när det är dags för högstadiet (och då förutsätter vi att den kommunala skola som barnen nu går i ska ha utbildat barnen så att deras kunskaper kan möta den standard som krävs för att komma in på skolor i t ex innerstan).

Från fritidsaktiviteten tar vi med oss en kompis till sjuåringen, som är en av dem som bytt till skola i innerstan. Väl hemma vid middagsbordet pratar vi om vad barnen gjort i skolan under dagen. Sjuåringen har arbetat med matte. Kompisen har sett på film. Sjuåringen blir helt paff. Och, nej, det var inte på Fritids. Sedan har kompisen sytt och gjort pärlarbeten. Sjuåringen baxnar. Hon får inte sy längre, det fick hon göra i Förskoleklassen. Nu är det arbete som gäller. Skolarbete, närmare bestämt. I böcker. Så verkar inte kompisen ha det. Fastän kompisens skola också är kommunal.

Senare frågar jag sjuåringen om hon skulle vilja gå på kompisens skola och det vill hon. Fast jag tror att det är mest illusionen om det grönare gräset som lockar, i kombination med att kunna leka med bästisen hela dagen. Jag slås dock av tanken att det nog skulle fungera bra för sjuåringen i den andra skolan. "Funkar det inte, så är det ju bara att byta tillbaka", säger sjuåringen. Och det är väl så alla tänker i valfrihetens tid. Är inget längre hållbart, värt att kämpa för och behålla?