Det bidde ingen partner, det bidde en psykoanalys

Via Stayfriends kommer jag in på Parship och påbörjar deras registrering. Som visar sig vara något av en psykoanalys där jag inte bara får absurda frågor om mitt beteende (där jag inte finner något valalternativ som passar mig) utan även blir ombedd att välja mellan olika symmetriska former och bilder i sann freudiansk anda. När jag kommer till fråga cirka 180 i ordningen: "Vad anser du om reklam, på TV eller i tidningar, som har en sexuell framtoning? Störande, ibland smaklös. Egentligen ganska trevligt. Ointressant." så tänker jag på min reaktion när jag såg Stockholms Auktionsverks helsidesannons i Svenskan idag. Flera tavlor visas i annonsen; på varje tavla visas minst en naken kropp. Måste de verkligen ta till just dessa tavlor för att få uppmärksamhet? Verkar som låg nivå.