Singelmamman i förorten som njuter av city i små sippar.
lördag 9 augusti 2008
Trasiga är vi allihopa, allihopa, allihopa...
Nu kan jag tydligt se på sjuåringen att även hon kommer att bli en sån som söker att behaga män, för att hon under sin uppväxt inte får uppleva att bli bekräftad - på ett vettigt och vardagligt sätt - av en man.
Några tips? Annars måste jag nog med ofantlig sorg i hjärtat, svara: jag tror inte det. Det ter sig som att det är ett beteende som redan är etsat in i hennes varelse. Den stora luckan i hennes liv, som inte fylls av hennes pappa, har skapat ett sånt enormt behov av manlig uppmärksamhet och jag vet inte hur jag ska göra för att fylla den luckan. Förutom att skaffa mig en karl då, förstås. Det finns ju män i vår närmaste familj (morfar m fl), men dessa har inte räckt till.
Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det mest.
Det är så det ligger till
Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna
någon slags känsla.
Själen ryser inför tomrummet
och vill kontakt till vad pris som helst.
Hjalmar Söderberg
Kloka ord från klok gumma
De som alltid låter barn göra som de vill, har fullständigt missförstått begreppet frihet. Det är direkt fegt att säga till sina barn: Gör som ni vill.
Astrid Lindgren
I lekens trädgård
Barnen leker
När de leker ekar livets egen låt
i deras lekar
Gäll och yster
eller dystert dov
ekar den,
så länge den får lov
Allt barnen tror på och vet
om verkligheten
gör de lek av,
det är märkligheten
Vuxna tror att lek är tidsfördriv
De har fel i detta,
lek är liv
Caj Lundgren
Så Lugn
Det är ett sorgearbete att leva.
Om man inte förstår det
blir man aldrig glad.
Kristina Lugn
Allmosa i form av barmhärtighet
Det är visserligen saligare att gifva än att taga, men det fordras ett stort sinne att kunna taga emot, och vara tacksam.
2 kommentarer:
Men..om hon är 7 år så finns det väl en chans att stoppa den utvecklingen kanske...?
Några tips? Annars måste jag nog med ofantlig sorg i hjärtat, svara: jag tror inte det. Det ter sig som att det är ett beteende som redan är etsat in i hennes varelse. Den stora luckan i hennes liv, som inte fylls av hennes pappa, har skapat ett sånt enormt behov av manlig uppmärksamhet och jag vet inte hur jag ska göra för att fylla den luckan. Förutom att skaffa mig en karl då, förstås. Det finns ju män i vår närmaste familj (morfar m fl), men dessa har inte räckt till.
Skicka en kommentar