Batmanfilmen "The dark knight" bjöd på makalös action; många explosioner och några skratt. Konstigt att vi skrattar fast det sker så mycket dödande. Underhållande är det alltjämt.
De tekniska detaljerna är otaliga och ofta spektakulära. "FRA", tänker jag när de använder sig av ett sonarsystem som kan uppfatta folks röster och uppfatta var de befinner sig.
Annars är filmen väldigt fokuserad på Heath Ledger som Jokern, en roll han spelar med precision. Äcklig, skrämmande, löjlig, psykotisk, absurd, fascinerande, evigt leende - och makalöst bra. "Varför så allvarlig?" Ge honom den Oscar han förtjänar.
Samtidigt tänker jag på hur aktuellt det är med filmer där de "goda" har att göra med någon som är alltigenom ond och den totala maktlösheten som kommer med det. Lite som att jämföra med gatuvåld. Någon som sprider ondska för sin egen njutning, eller övertygelse. Någon som hjältarna/de goda ska besegra, men framför allt någon som ska få dem att förändras och se sig själva i ett annat ljus - kanske kan t o m de goda bli onda? Varför hyllas så sällan de mänskliga aspekterna i filmer numera (eller görs det i filmer som jag inte ser?): respekt, civilkurage och det goda inom oss som ett mål att uppnå?
2½ halv timme lång film. Börjar det bli standard nu? Fast det är klart: med så långa och avslöjande trailers så måste ju filmen ha betydligt mer att komma med. Jag minns när det vanliga var ca 1½ timme. Men så minns jag också när en biljett kostade en bra bit under 50-lappen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar