När jämnåriga väninnan L och jag igår skulle gå och se Batmanfilmen på bio så valde vi Medborgarplatsen, där jag alltid brukar gå på bio. Det som tidigare var Sandrews. Jag tycker att de har de skönaste biograferna; stolarna och atmosfären. På något sätt gör SF att det blir kommersiellt.
När det var 1½ timme kvar innan filmen började så fanns det inga biljetter kvar. 1:an på Medis var utsåld. Hur många rymmer den salongen? Kanske 250 pers. Så vi köpte biljetter till samma film på Rigoletto en timme senare. Där var det ungefär 250 platser kvar. Så jag tänkte att kanske det inte är så många som gillar Rigoletto. L och jag stod i foajén och mindes 80- och 90-talet på Rigoletto. Bion är sig lik. Jag minns bl a att jag var där för den första "Snuten i Hollywood".
När vi väl sätter oss i salongen inser jag att 1:an på Rigoletto nog rymmer runt 750 pers. Och det är nästan utsålt. Det är enormt mycket folk. Och de flesta är killar i åldern 15-25 år. Som två medelålders kärringar börjar L och jag klaga så smått på allt möjligt: kan inte folk vara tysta, vad länge reklamen håller på, hörs ljudet verkligen bara framifrån, måste de som ska sitta i mitten av raden komma sist o s v. När sedan filmen börjar blir vi helt förstummade av ljudkvalitén (bion är sig inte lik). Bänkarna guppar av basen och ibland blir det öronbedövande. Filmduken är större än en blåval och filmen är riktigt bra. Pure pleasure.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar