Föräldrautbildning

Eller kanske vi ska prata om avlastning. Barnavlastning från föräldrarna alltså. Eller föräldravlastning från barnen också, för den delen. För jag tror att det behövs. Inte bara för den som är ensamstående förälder, utan även för de som är två om föräldraskapet. Särskilt om de har fler än ett barn.

När jag läser om familjen där föräldrarna anklagas för misshandel av sitt spädbarn som just avlidit (Svd 21/8), så vet jag vilka det är. Jag känner dem inte, men det är bekanta till bekanta och jag vet lite om hur deras situation ser ut. Det gör ont i mig när jag förstår deras situation. Ännu mer ont i mig gör det när jag har förståelse för att de hamnat i den sits de befinner sig i. Ännu en gång kan jag ha förståelse, men inte förstå. För jag anser att man måste skrika på hjälp innan man hamnar i den sitsen. På samma sätt som det paret hade tre barn under tre år så hade sjuåringens pappa det när sjuåringen var strax under tre år. Jag hade väldigt många tankar de få gånger min dotter var hos sin pappa, hans nya fru och deras två små barn. Främst undrade jag över hur de vuxna skulle orka med alla barnen och var någonstans min dotter skulle finna sin plats i det kaos som säkerligen uppstod när vuxna som inte är vana vid att hantera så många små barn på samma gång blir "tvingade" till det. Så kom också min dotter hem och berättade mycket konstigt, som jag inte kunde styra över. Det var bara att bita ihop och gå vidare.

Alltför ofta får jag höra att (förskol- och grundsskol-) lärare knappt aldrig ser barnen som ett problem, utan det eventuella problemet ligger hos föräldrarna. Jag tror dock att det ofta kommer sig av att lärarna ser barnen med nya ögon; barnen får möjlighet att bli någon annan, och föräldrarna har fastnat i sin bild av sitt barn och kan inte ta sig därifrån. Jag har ofta tyckt att det är föräldrarna som behöver utbildas, för att de ska förmedla en bättre bild av skolan till sina barn. Tyvärr verkar dock många föräldrar inte vilja ha med skolan att göra, skolan ska ta hand om barnen, göra sin del i uppfostrandet, och inte kräva att föräldrarna ska bidra genom t ex fortsatt och kontinuerlig utbildning (läxor bl a, men även bara genom att vara insatt i sina barns vardag och diskutera hemma det som barnen upplever under dagen).

Det är inte svårt att brista i sin föräldraroll. Som förälder behöver man ofta stöd, men det kan vara svårt att ta emot den - och kanske behöver föräldrar idag lirkas mer med än för, säg, 20 år sedan. Tar man inte emot stödet, så brister man i sin föräldraroll, skriver Wastesson. För att ta emot stödet måste det komma från ett kompetent håll - men även föräldrarna måste vara kompetenta nog att förstå hur de kan dra nytta av det stöd och den hjälp som finns att tillgå.