... när man väl lär känna dem.
Säger en av skådespelarna till Philip Seymour Hoffmans karaktär i filmen "Synecdoche, New York" som jag såg på bio igår. Det var nog den underligaste film jag någonsin sett, ändå var den rätt brilliant.
Och så är det väl; när ens förväntningar inte infrias så kommer besvikelsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Läste ett citat en gång för länge sedan som jag tycker var tänkvärt, något i den här stilen:
Om alla mötte varandra som om det vore första gången, så skulle aldrig dåliga tankar uppstå, nånting åt det hållet. Det första mötet, då man inte har några som helst förväntningar, är speciellt, och väldigt trevligt dom allra flesta gångerna, tänk om det alltid kunde vara så!
Ja, tänk. Det skulle vara väldigt trevligt att alltid ha det så. Som en konstant pågående flirt med livet!
Sen finns ju också det där ordspråket som säger att det tar fyra sekunder att forma sin uppfattning om en människa, bara genom att se på den personen. Och det där första intrycket är svårt att gnugga bort...
Ja och det är ju vid dom tillfällena det är tacksamt att man kan få lära känna den personen vidare och oftast får man då en bättre bild. Hur många gånger har man inte mött på "surkartor" som sen har visat sig vara jättetrevliga människor. Ja, usch, det här med människosläktet är inte lätt, undra hur djuren har det i sin värld! :)
Skicka en kommentar