Det är som vägvisare inom zonen som sjuåringen alltid vill befinna sig. Hon är något av en besserwisser och vill gärna skina i ljuset av sina läskunskaper för sina kamrater som inte kan läsa. Närhelst en kompis är här som har ro att sitta och lyssna på sjuåringens stakande läsning så utövar hon sin rättighet att lära kompisen något utöver dennes kunskapsgräns. Så också idag. Sjuåringens kompis säger:
- Kan du läsa det där? Jag kan inte alls! Min mamma säger att jag inte är så duktig.
Vid matbordet sedan så läser kompisen högt flera namn som står på olika ställen i vårt kök.
- Du kan ju läsa! säger jag.
- Nehej, säger kompisen.
- Jo, det hörde jag ju. Du kan ju bokstäverna. Kan du alfabetet?
- Jag vet inte...
- Jo, det kan du ju, det har vi jobbat med i skolan, säger sjuåringen.
- Kanske, säger kompisen och tittar fundersamt på det hon har läst.
Det var assimilation och ackommodation på hög nivå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar