Den enda gången sjuåringens pappa och jag firade Midsommarafton ihop så drog han med mig till någon kompis landsställe utanför Västervik. En hel hop människor samlades på grannens gräsmatta där stången var rest och en dam i 60-årsåldern körde med oss i diverse olika danser.
Idag pratade jag med hemvändade väninnan som hade gjort i princip samma sak. Fast de hade varit på en ö, och damen hade varit ännu äldre.
Jag minns att morsan släpade ut oss till en hyrd stuga och midsommarfirande någonstans utanför stan när var i tonåren. Bortsett från det har det aldrig varit en tradition, vad jag kan minnas, förrän på senare år - då ungen baske mig ska få en insikt om vad det innebär att fira Midsommar på riktigt. Vilket ju i år bestod av ett biobesök. Men vi åt standardmaten till middag. Sjuåringen tyckte att det kändes som jul; mörka skyar och precis samma mat. Afton som afton.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar