Efter min gruppträff på det omtalande Jobbtorget igår så stod jag vid receptionen och inväntade ett besked. Intill receptionen fanns två telefoner som är avsedda att användas av de arbetssökande när de ska kontakta arbetsgivare. Två utländska män, i ca 23-28-års åldern, stod intill den ena telefonenen. Den yngre av männen hade luren i handen och jag uppfattade följande av hans samtal i kontakt med en arbetsgivare, vid 12-tiden på dagen:
- Kan jag få prata med han Kalle Persson.
- Vad då, på semester? När jag ringde för två dar sen de sa till mig han är tillbaka om två dagar och nu du säger till mig att han är på semester?
- Får jag prata med hon Lillemor då ra.
- Ja, men, vad då, om jag inte kan ringa vid klockan 10 da?
- Nae, jag kan inte ringa då.
Här fick jag mitt besked, pratade med någon annan och missade några delar av vad han sa. När jag lyssnade igen fortsatte det:
- Men, vafan, du behöver inte vara otrevlig för det!
- Du, vem är du? Ge mig direktnumret till henne nu.
- Nej, det struntar jag i, du ska ge mig direktnumret nu. Sluta tjafsa.
- Ja? Okej, bra.
Han skriver ned numret och lägger på luren med en sarkastisk kommentar. Jag kliver ut i trappuppgången och trycker på hissknappen. Jag rycker till när jag ser att det står en pitbullhund intill mig i trappen. De två killarna kommer då ut och den äldre frågar den yngre killen ifall han ska flytta på hans hund, men, nej, han tycker att den står bra där. Där alla människor ska gå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar