Släkten är värst

Ibland är det jobbigt att de som (oftast) hänger med en livet igenom är de som man har blodsband till. Dessa människor har man ju inte själv valt (eller: därom tvista de lärda, vissa hävdar ju att vi visst väljer att födas till dem vi kommer till - för att det ska lära oss något, som vi inte tog till oss i ett tidigare liv eller något åt det hållet) och måste (ofta) bemöta fastän man inte vill. Därför är det ibland lättare att bli irriterad och frustrerad på dem, till skillnad från dem som man inte har blodsband till. Som t ex ens vänner, de man själv valt, eller blivit utvald av. Många är de gånger då mina vänskapsband känts starkare än mina släktband. Så också idag.