På tal om föräldraansvar

När jag stöter på ett sånt beteende som föräldrarna på bion igår visade, så undrar jag ibland hur folk är funtade. Likadant är det när jag ser alla dessa föräldrar som prioriterar sin mobiltelefon framför att ha uppmärksamhet på sitt barn. Härom dagen såg jag det värsta exemplet hittills, där en mamma hade sitt barn, som var ca 18 månader, i en sulkyvagn. Mamman pratade i telefon, samtidigt som hon fönstershoppade och frenetiskt puttade barnvagnen fram och tillbaka i ett (antar jag) försök att lugna barnet. Vad mamman inte såg var att barnet var halvliggande, men försökte att röra sig till sittande ställning och i sina försök istället gled längre och längre ur vagnen. Ju längre ungen gled ur, ju mer högljutt gnällde hon för att påkalla sin mammas uppmärksamhet - och desto mer frenetiskt puttade mamman sulkyn fram och åter. När barnets rumpa var utanför kanten på vagnen och fötterna nuddade vid golvet och nästan blev påkörda av de rörliga hjulen så kunde jag inte tigande se på längre, utan avbröt mamman och försynt påpekade det hela. "Ojdå!", sa mamman förvånat och hjälpte ungen upp i vagnen - fortfarande med samtalet igång.