Nu har jag läst färdigt Karin Alvtegens bok "Skugga". Äntligen. Den har legat och suktat mig i flera månader. Jag kan inte läsa annat än kurslitteratur när jag är inne på det, hjärnan fixar inte riktigt det. Eller så är det för att jag vet att jag ofta sträckläser Alvtegens böcker och då blir det så sena kvällar.
Jag älskar hennes böcker. Jag blir lyrisk. De är så underbart välskrivna. Så enkla, både i språk och mordgåta, men ändå (eller kanske just därför) är de så magnifika. "Skugga" var i samma klass som de övriga. Hon har så många finurliga uttryck. Jag funderar ofta på hur hon kommer på sina historier - och hur hon lyckas beskriva karaktärernas inre liv (kvinnliga, så väl som manliga) så otroligt väl. Här har jag fått rätt bra svar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar