Catia Hultqvist skriver i gårdagens DN Söndag att superkvinnan är tillbaka. Hon citerar en kille som sitter med i en panel av "moderna män" som har killsnack i Rachel Rays pratshow när han säger: "Jag tänder på en kvinna som får allt att fungera - karriär och familj".
Jag tänker att den kvinnan nog inte agerar helt solo för att klara av att tända honom; bakom henne står en miniarmé bestående av barnflicka/mormor/barnvakt och diverse assistenter.
Hultqvist skriver att superkvinnan som ideal är på väg tillbaka - i form av småbarnsmammor som också är t ex deckarförfattare, vd:ar eller programledare. Sedan går hon över till att dra paralleller med när superkvinnan senast var aktuell - på 80- och 90-talet (alltså konstant...?) och jämför då med filmer där superkvinnan kallades karriärkvinna: Glenn Close i "Farlig förbindelse", Rebecca de Mornay i "Handen som gungar vaggan" och Demi Moore i "Skamgrepp".
Men, vad då, ingen av dessa karaktärer hade ju en egen familj att ta hänsyn till, så då räknas de väl inte som superkvinnor...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar