Ett frieri på blanka förmiddan

Sjuåringen och jag går för att hämta hennes kompis Miguel, som bor på andra sidan av vårt förortsområde. Han har aldrig varit hemma hos oss. Sjuåringen och Miguel gick på förskolan tillsammans, men har bara träffats vid två tillfällen de senaste två åren. De sista månaderna på förskolan hängde Miguel sjuåringen i hasorna väldigt mycket och sedan dess har sjuåringen hävdat att hon är kär i honom.

När vi står utanför Miguels port och pratar med hans (spanska) mamma så kommer två män och går in i porten intill. Den ene stannar kvar på trappen och tittar på oss. Han liknar en cowboy med sina boots och sin stora hatt. Jag ser att han inte är helt nykter. Det hörs i hans överansträngda tal när han pratar också. Mamman hälsar på honom och frågar hur det är med honom. Han heter visst Ove och de verkar ha hälsat många gånger. Ove säger att det är bra med honom, inom kort blir det bra i alla fall, säger han och tittar menade på Systembolagspåsen han håller i handen. Sedan ser Ove på mig och säger till barnen, eller till den som vill höra:
- Det var mig en vacker flicka.
Sedan vänder han sig till mamman och frågar:
- Vilket språk talar hon då?
Hon och jag ser oförstående på varandra och sedan på honom. Sedan säger jag, med min allra tydligaste tal, att jag pratar så mycket svenska det bara går att prata. Han häpnar och visslar till. Varpå han nästan ramlar baklänges. Han samlar sig sedan och säger sockersött, så sliskigt som bara alkisar gör:
- Då kanske du vill gifta dig med mig?
Innan jag hinner finna mig säger han:
- Då ska du säga "jag är redan gift, men tack ändå".
- Fast jag vill nog hellre säga "det vill jag nog aldrig bli".
- Nähänä, va ere för fel på oss karlar då...?
- Ja, du, det kan man fråga sig. Det kanske du kan svara på?
- Jaså, ere på de viset. Men då skriver jag ett kärleksbrev sen då...
Varpå mamman säger:
- Gör det du Ove, och när du fått i dig det där (pekar på påsen) så blir det nog väldigt romantiskt.
Och jag kan inte avgöra ifall hon är cynisk eller inte. Jag tror inte.

Sedan tar jag sjuåringarna och går hem till mig. Vi mellanlandar i leksaksaffären i centrum på vägen hem. Efetr en stund känner jag den omisskännliga lukten av unken alkohol bakom mig, ser mig om och inser att Ove är i butiken. Han frågar lördagsbiträdet efter tjejen som jobbar vardagar, "hon den söta". Jag leder barnen snabbt ut ur butiken.