Vid frukosten läser jag om Sophie Zelmani, som har släppt en ny skiva. Sedan berättar jag för sjuåringen om Sophie, som gick i min parallellklass, och tog killen jag var kär i. Fast då hette hon ju inte Zelmani i efternamn.
Jag har lite svårt för Zelmanis låtar, men det är främst för att jag knappt kan höra vad hon sjunger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar