På väg hem på t-banan idag. En man, med stor kula till mage, och en liten tjej, ca 6 år, kliver på och pratar med varandra. Flickan pratar exakt som Anki, det är så likt så att det är skrämmande. Hon t o m skrattar som Anki. Flickan är väldigt vetgirig och frågar många frågor och pratar högt och öppet. Ändå är hon väldigt medveten om många saker. De pratar om släkt och vänner, platser de varit på och folk de känner där. Mannen är flickans farbror. Han har precis berättat för flickan att han ska åka till Thailand och gifta sig. Flickan är eld och lågor, hon frågar hur han träffade sin blivande fru (genom en bekants bekant), vad de ska ha på sig på bröllopet (äh, det är inte så märkvärdigt) och flera andra saker. Mannen berättar att han har skickat pengar till sin blivande fru flera gånger, men att det är billigt att köpa saker där nere. Det tar dock lång tid att flyga dit. Flickan undrar ifall farbrodern har berättat det för sin mamma, men det har han verkligen inte och han får henne att svära att hon inte får berätta för farmor.
- Min mamma vet att jag ska till Thailand, men hon vet inte att jag ska gifta mig där. Det behöver hon inte veta om. Okej?
- Okej. Farmor är så gammal.
- Ja, det är hon. 86 år. Det är snart 100 det.
- Ja...
- Vi får hoppas att hon får vara frisk tills hon dör.
- Är hon inte frisk?!
- Jo, jo, jag sa att jag hoppas att det dröjer länge innan hon dör.
- Ja, jag tycker om farmor. Farfar med. Men inte hans nya kvinna.
- Nähä, varför då?
- Har du träffat farfars nya? Hon är en hemsk tant!
- Okej, men vad tycker du då om farbror NN på Öland?
- Jo, han är snäll mot mig.
- Ja, det är klart, men många tycker nog att han är lite konstig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar