Under morgonen klagar sjuåringen på att hon har ont i magen. Jag tror att orsaken ligger i alltför många ischoklad under kvällen igår. Hon går på toa tre gånger. Precis när vi ska gå sitter hon och håller sig för magen och säger att hon nog måste kräkas. Detta har hon sagt ibland de senaste månaderna och jag har lärt mig nu att det är nära länkat till mycket att göra/stress/förväntan. Fast man kan ju aldrig veta. Jag lirkar, försöker få henne att klä på sig, men ta det lugnt. Lockar med den friska luften ute och dagens händelser i skolan. För mig själv ser jag framför mig hela dagen som jag har inplanerad med varje timme uppbokad för något ärende, men det yppar jag inte med en pust ens. Sjukdom går före allt. Är sjukdomen dock inte äkta så visar jag inte mycket till nåd. Ibland går det ju dock inte riktigt att veta, man kan må dåligt, men sedan går det över.
Så vi tar det lugnt. Ett klädesplagg i taget, ett trappsteg i taget. Precis när vi ska gå ut från porten säger sjuåringen att hon måste ta bort en sten ur skon, vilket hon gör och skrapar då fingret på skon. Hon stannar upp och ser på mig och säger:
- När jag gjorde illa fingret så glömde jag bort att jag hade ont i magen.
- Jaha...?
Sedan kliver hon ut i friska luften och börjar tralla och humma på olika sånger. Hela vägen till skolan hoppar hon sedan hopplasteg. Dagen kan börja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar