Och diagnosen är...

Mannen bjuder på middag hemma hos sig. Han berättar om sin dag; han har varit på museum med en kompis. Kompisen kan vara en aning frustrerande att ha att göra med, för han har tourettes, säger mannen. Då minns jag en vän från ett annat liv.
- Jag hade en vän för länge sedan som hade det. De kan ju haspla ur sig diverse otrevliga ord och slänga kroppsdelar hit och dit. Gör kompisen sånt också?
Mannen ser lätt förvirrad ut.
- Njaa, han fastnar mest vid udda saker och blir otroligt koncentrerad på dem.
- Jaha, så....lite som du då? Eller kanske lite som folk kan vara överlag...?
- Joo, men kompisen blir mer besatt, det går inte att slita honom därifrån.
- Det låter ju inte som Tourettes direkt.
- Nej, han har nog ADHD.
- Va? Nej, då skulle han väl vara mer febrilt rörlig och absolut inte kunna fokusera på det där sättet. Det låter mer som Asperger, eller kanske mer som autism, men han är ju social, så det kan det ju inte vara...
- Vänta, sa jag Tourettes?
- Jaa... Det gick något program för ett tag sedan om några människor i England som har Tourettes. De gick omkring och skrek könsord och kunde inte kontrollera sig själva.
- Ja, just det, det känner jag igen, det var helt knäppt, verkade rätt överdrivet, det var säkert på TV4.
- Jo, och det var ju i England, så det kan ju mycket väl ha varit överdrivet, men i alla fall....är det så kompisen beter sig? Asperger är mer en onormal fokusering på något specifikt område, så har i alla fall jag uppfattat det.
- Ja, då är det inte Tourettes jag menar. Kompisen har väl Asperger då.
- Du vet inte säkert?
- Alltså...han har ingen...alltså...han har inte varit hos någon doktor...
- Jaha, så han HAR ingen diagnos alltså...?
- Nej, nej, det är jag som anser att kompisen är rätt udda.
- Aha, så det är du som har ställt diagnosen.
- Ja, så är det.
- Mhm...men lite Asperger har vi nog alla i oss...
- Jo, det är sant.