Sånt som bara flickor gör

Sjuåringen kommer hem och berättar om sina tjejkompisar. Hon vågar inte berätta för sin bästa kompis Heaven i skolan att hon redan har en bästa kompis: Lorena som hon gick på dagis med, men som nu går i en annan skola.

- Man kan väl ha fler än en bästa kompis? En utanför skolan och en i skolan?
- Joo, men idag frågade också Leila vem som är min allra, allra bästa kompis.
- Jaha, men jag trodde att det mest var Heaven du leker med?
- Joo, men nu leker jag mer med Leila också, och hon vill att jag ska välja.
- Varför måste man välja kompis? Du kan väl vara lika bra kompis med båda?
- Joo, jag vet, men Leila tycker inte det, hon tycker att man måste välja.
- Ja, jag vet, hon har ju varit så hela tiden, allt ska man välja ut och tala om vad man inte tycker om, jag förstår inte riktigt varför (eller jo, det gör jag: Leila har en tvillingsyster och antagligen ställs hon själv inför val dagligen, men det säger jag inte till sjuåringen).
- Inte jag heller.
Nu börjar sjuåringen gråta och säger att hon idag tillslut gick med på att säga att Leila var hennes bästa kompis.
- Så att Heaven hörde det?
- Nej...fast det känns ju som att ljuga och luras...
- Ja, jag förstår det.

Sånt här sysslar bara, mig veterligen, tjejer med. Killar tänker inte på sånt. Inbillar jag mig.