Livet utan hunger

Det känns som att idag är dagen efter. Jag har inte ätit något på hela dagen. Jag är inte hungrig. Vilken märklig känsla av igenkänning. I ett tidigare liv fanns det inga krav på vettiga måltider på bestämda tider. Ingenting som hindrade mig från att sova mitt på dagen och vara vaken till mitt i natten. Befrielse. Som att själen, min själ, är på genomresa i en välbekant, men otillgänglig, livstid. I det livet var rastlöshet en ständig kompanjon. I det riktiga livet finns inget tid till eftertänksamhet, där finns alltid saker att fylla tiden med. Jag kommer på mig själv med att längta efter de fasta tiderna, de invanda mönstren.