när jag ser framför mig de närmaste 8-10 åren. Jag vet ju att sjuåringen kommer att mogna och utvecklas, men det är sagolikt enerverande just nu när hon är så disträ och konstant långt borta i tankarna. Att tjata hjälper inte det minsta, det går inte ens in i hennes öron. Dessutom vill jag inte ta kål på hennes fantasi och upptäckaranda.
Nyss var hennes uppgift att gå på toaletten, samt att borsta tänderna. Jag hann diska i 14 minuter sedan kom hon in och gnällde över att hon hade gjort illa sig i fingret (sjunde skadan idag). Hon hade tappat tandborsten i handfatet och när hon skulle ta upp den, så skrapade hon fingret i kranen (hur lyckas hon, liksom?). Blodvite och plåster var en nödvändighet innan något annat kunde hända. Sedan diskade jag färdigt (ca 3 minuter) och gick därefter in till badrummet. Hon höll då på och satte på tandkräm på tandborsten - och hade inte gått på toan ännu.
- Vad har du gjort här inne medan jag har diskat?
- Jag vet inte.
- Hur kommer det sig att du inte vet det?
- Jag kommer inte ihåg det.
- Men det hände ju nyss, hur kan du inte minnas vad du gjort, du var ju här inne ganska länge, något måste du ju minnas?
- Nej, när jag slog i fingret så försvann allt annat, så nu minns jag inte vad jag gjorde innan det.
Sedan orkade jag inte mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar