Som mamma upplever jag ibland att man säger fel saker till sitt barn. Man vet att man inte borde säga dessa saker, men ändå gör man det. Som om det sitter en gen i huvudet som tvingar en att göra det: vi mammor är menade att vara de förmanande varelser som barnen ska bli irriterade på - och tryckas ned av...
På t-banan i city, på väg söderut. En mamma sitter med sin 9-årige son. Sonen läser en serietidning, med (till synes) djupt intresse. Mamman säger:
- Vet du Emil, att han Albin som vi var hos i förrgår han har läst alla Harry Potter-böckerna!
- Mhmm.
- Det är väl bra gjort? Och han är 11 år, två år äldre än du, och det har säkert tagit honom något år eller två att läsa dem alla, alltså började han nog att läsa dem när han var i din ålder.
- Mhmm.
- Det är väl en rätt bra måttstock att följa, att du ska ha läst alla böcker om Harry Potter när du är 11 år?
- Mhmm.
- Så får vi börja öva, vet du...
tisdag 30 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar