Det känns rätt skrattretande när vår lärare i historia står framme vid tavlan, visar bilder eller OH med text och frågar oss om vi kan säga svaret på det hon är ute efter. Inte en kotte vet svaret, men efter att hon hintat något så kan någon gissa och ofta är det i närheten av svaret som läraren vill ha, så hon fortsätter prata. Hon måste tycka att vi är rätt puckade. Det är som en äkta bild av en sån lärare jag aldrig vill vara. Vi är inte där för att gissa oss fram till svaren, vi är där för att lära oss. Precis som elever inte går i skolan för att gissa sig till kunskap: de är där för att ta till sig kunskap och utvecklas.
Det slår mig att jag känner igen mig. Det känns som jag är med i 80-talsrullen "Fira med Ferris", när hans lärare ställer frågor och alla elever är helt ointresserade och läraren står där framme och upprepar monotont "Anyone? Anyone? Anyone?" och sedan säger han själv svaret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar