Som tonåring var det ord som `ba´ och `liksom´ som dominerade mitt vokabulär. Sedan tog typ över, men det bannlös sjuåringen och jag gemensamt för några år sedan, så det används i princip aldrig numera heller.
Mannen påpekar att jag använder mig av ordet `okej´ väldigt mycket, vilket får mig att reagera. Det är ett ord jag mest använder när jag är en aning cynisk - eller ointresserad. Har jag varit det ena eller det andra tillsammans med mannen? Jag tror inte det. Det är ungefär som `yeah´ på engelska; jag föredrar att säga `yes´ när jag verkligen menar något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar