Sjuåringen sover hos sin pappa i två nätter. Det är första gången på nästan fem år. När pappan ringde för att bestämma tider så lät han i det närmaste förbluffad när jag utan begränsning gick med på allt han sa. Jag är glad att det nu var möjligt för mig att tillmötesgå hans krav (då jag hade lämnat dessa dagar helt öppna just för detta).
Sjuåringen ringde helt exalterad sent på kvällen och sa att hon tappat en tand.
- Vet du vad mamma, att här i XXX så får man behålla sin tand OCH få en peng!!
- Jaså, du, är det så?
- Jaaa, det säger NN (pappans fru)!!
(Till skillnad från här i Stockholm då, där tandfén tar tanden och lämnar en peng. Sjuåringen vill dock spara sina tänder, så hon får heller inga pengar här i Stockholm. "Vilken nedknarkad människa har kommit på fenomenet tandfén?" frågar min väninna.)
När jag skulle avsluta samtalet med sjuåringen så frågade jag om det var läggdags, men icke, för pappans fru hade sagt att de fick lägga sig när de var trötta. Vilket tydligen var ca 22.30, när sjuåringen ringde för att säga godnatt.
Jag ser inte fram emot måndagskvällen, då det lär vara en ofantligt trött tjej som kommer hem. Ändå är jag oändligt glad för hennes skull om de här dagarna har givit henne den glädje och känsla av tillhörighet som hon har saknat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar