Ska vi gå hem till dig eller hem till mig...

...eller var och en hem till sitt?

När jag nu äntligen skulle träffa mannen och få en biokväll med honom (och hoppades på en fika hos honom senare) så lyckades hans syster med son komma oanmälda på besök - med övernattning - just idag. Frustrerande, men jag kan vänta. Jag vill vänta. Jag är livrädd, men glad, och väntar gärna.

Så satte jag mig här och hörde Suzzie Tapper på radion - och det kändes så rätt. För det här känns som att komma hem. Skrämmande nog. Glädjande nog.