Traditioner förmedlas i simhallen

På väg in i simhallen stannar jag och tar av mig skorna vid skogränsen in till damavdelningen. Där sitter en kvinna och tar på sig sina skor. Det är svårt att avgöra var hon kan vara född, men jag gissar på...kanske norra Afrika någonstans. Hon börjar tala rakt ut när jag står bortvänd och jag uppfattar först inte vad hon säger, jag tänker att hon pratar i mobiltelefon, men, nej, hon pratar faktiskt till mig. Med stark brytning frågar hon mig väldigt öppenhjärtligt:
- Du, jag måste fråga dig en fråga.
- Jaha...?
- De där sakerna man sätter upp, när man ska göra det?
- Vad menar du då...?
- Ja, alla de där sakerna som man ska hänga upp, när man ska göra det?
- Menar du...julpynt...?
- Ja, stjärna i fönstret och sånt, när man ska göra det?
- Ja, alltså...det finns väl inga regler direkt. Fyra söndagar före den 24:e så brukar man ju tända ljus...
- Ja, just det, den 24:e...
- ...så då kan man väl säga att det kunde vara bra att ha en ljusstake framme i söndags, men i övrigt...
- Men alltså, granen, den ska man väl ställa fram nu?
- Ehm, nej, det tycker jag inte. Det brukar man göra några dagar före den 24:e.
- Ah, just det, några dagar före.
- Ja, fast jag känner ju folk som redan har ställt fram den. Men om man har en riktig julgran, alltså ett träd ifrån skogen, så håller ju inte den så länge, så då är det ju bra att vänta.
- Ja, ja, just det. Okej, tack så mycket.

Fascinerad gick jag in på avdelningen och hon gick ut. Jag fick intrycket av att någon (kanske hennes barn, som fått info i den svenska skolan) intalat henne att nu var de sent ute, man måste göra på ett visst sätt.

Senare pratade jag med kompisar om hur man själv skulle göra ifall man befann sig i ett annat land och försökte anamma nya traditioner. Kanske badhuset skulle vara ett bra ställe att fråga någon på. Så länge det inte är i duschen.