Flera gånger tidigare har jag upplevt - både personligen, men även genom andra (vänner och partners) - att det aldrig är sunt att sitta hemma på sin kammare och tänka igenom händelser och ord som uttalats. Oftast vänder man då sina tankar i en negativ riktning. Tillslut börjar man lägga in tolkningar som inte alls platsade där från början och när man sedan tillslut möter personen i fråga igen så har man med sig en uppfattaning som är helt olik från den som man hade när man skildes åt.
När jag t ex talade med mannen för en vecka sedan så hade han suttit och funderat över ifall han verkligen var den jag ville ha. Vi pratade om det och det visade sig att han hade en helt annan bild av vissa saker än vad jag hade. Så då redde vi ut det. Kommunikation är A och O. Ges man dock aldrig tillfälle att kommunicera - för att den ena parten skaffar sig förutfattade meningar i enskildhet - så går det ju aldrig att förstå andra människor.
Am I making any sense...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar