Klockan 07.45 på Vi: en mamma står och tittar på hårinfärgningsförpackningar. Intill henne står hennes 9-åriga dotter och trampar otåligt med fötterna.
- Mamma...
- Ja, men lugna dig.
- Mamma, jag kommer att komma försent...
- Ja men, vad då, när är det ni börjar då? Åtta eller tio i, eller vad?
- Åtta...
Vid frukosten berättar sjuåringen att hennes bästa kompis i skolan, Heaven, blir nypt av sina föräldrar.
- Hur menar du då?
- De nyper henne när de är arga på henne.
- Vad hemskt!
- Ja, en gång så trodde hon att hon hade tappat bort sin mössa när hon skulle gå hem från Fritids och då var hon jätterädd att de skulle nypa henne, så hon grät för det.
- Du vet att så får man inte göra.
- Jag vet, men de gör ju så ändå!
- Jaa, och det är helt fel, så får man inte göra, mot någon. Det är inte så konstigt kanske att Heaven har lite konstigt humör och har lätt att gråta. Det kan inte vara så lätt att alltid vara glad och må bra om man går omkring och är rädd för att bli nypt!
- Nej, det är klart...
- Du får berätta för Heaven att det ju finns en lag som säger att vuxna inte får slå barn, eller behandla dem illa.
Sedan mår jag dåligt över att jag knappt vet vad jag ska säga. Det här är ju människor (vuxna) som jag möter nästan dagligen - och som mitt barn har vistats hos. Jag känner mig en aning illamående. Ungefär som jag kände mig när jag såg sjuåringens pappas fru nypa sin son för att han inte var tyst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar