Sjuåringen har en ny skolväska. En stor svart cool, med Spiderman på. Första dagen stod två av killarna i klassen och beundrade den och frågade förvånat om det var hennes. Sedan kom en tjej i klassen (som har Barbie på sin väska) och sa till sjuåringen att hon inte kan ha en sån väska, det är en väska för killar. Sjuåringen förklarade att det inte funkade så. Tur att sjuåringen är bra kompis med den tjejen, tänkte jag.
För några dagar sedan hade sjuåringen en t-shirt som hon sällan använder (och som jag tror mig ha köpt på pojkavdelningen: jag köper saker där ibland när jag tycker att de är hyfsat snygga och neutrala). Den är vita med tefat/ufon på. Då kom en kille i 3:an fram och sa att det var en killtröja, för hans lillebror har en sån. Sjuåringen berättade att hon då sagt något dumt till killen, något i stil med att det var han som hade tjejkläder. Jag sa att hon väl kunde ha sagt: "jag är en tjej, jag har tröjan, alltså kan tjejer ha en sån tröja". Morgonen efter påpekade tjejens syster (i sjuåringens klass) att sjuåringen hade haft en killtröja på sig, då förklarade jag för lillsyrran att man kan ha de kläder man vill på sig, det finns inga kläder som är bara för tjejer eller bara för killar, man väljer själv. Hon tittade på mig med stora ögon och nickade tveksamt.
Sedan tänkte jag att alla - både de som beundrat och de som ifrågasatt - inte är svenskar. Hur kommer det sig egentligen?
tisdag 2 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kanske för att om man försöker lära sig att passa in är extra känslig för outtalade regler?
Ja, kanske. Det låter rätt rimligt.
Skicka en kommentar