När jag började den här kursen för en månad sedan så var det flera i min klass som ville veta vad som var obligatoriskt att närvara på för att få godkänt. Läraren meddelande att det fanns bara ett moment som var obligatoriskt (muntliga examinationen), men hon rekommenderade att vi gick på alla seminarier då hon har sett att de som gjort det tidigare har fått bättre betyg på den skriftliga examniationen sedan.
De studenter som ställde frågorna har inte närvarat en enda dag under kursen. Vilken lyx, kan jag tänka: pengar från csn och glida runt hela dagarna, eller jobba snarare de kanske gör.
Idag satt jag och diskuterade den skriftliga examinationen med min gruppkompis som - precis som jag - närvarat vid alla seminarier. Vi konstaterade att vi är less - inte p g a seminarierna, utan på grund av längden på vår utbildning. Hon är inne på sin sista termin, jag på min näst sista. Vi är rätt less. Vi ser inget A-betyg i sikte i den här kursen, vi vill bara ta oss igenom och nå gränsen för godkänt. Även om böckerna och teorierna (först nu, när kursen snart är slut, as usual) är mycket intressanta, så brinner energin på sparlåga.
Och, tänk, om nu regeringen får igenom den nya utbildningen (vilket väl lär ske), så lär jag få läsa ytterligare en termin efter mina 3,5 år. Oh joy. Det skulle vaar trevligt att få ha kvar något av min sanna entusiasm när jag väl börja arbeta med barnen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar