Snö. Så långt ögat kan se.

I söndags vräkte snön ned hela dagen över Stockholm. Precis lagom till sportlovet så är det nu vackert som ett vykort och snögubbar på flera ställen utanför mitt hus. Hoppas att det inte smälter bort innan sjuåringen får möjlighet att använda vårt "snögubbekit" (halsduk, hatt, näsa, knappar...) som vi fick i julklapp. Imorgon ska jag köra till pappan och hämta sjuåringen där. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Skräck över att kanske bli inbjuden i pappans hus - och känna mig nödgad att tacka ja för att hålla skenet uppe. Förtjusning över att sjuåringen och jag får ta en liten road-trip tillsammans, vilket vi tycker om och alltför sällan får möjlighet till.