Det var bättre förr

Den sista obligatoriska kursen på högskolan är påbörjad. Efter en föreläsning där föreläsaren har sagt att vi nu har erfarenhet av att undervisa så tittar vår lärare på oss och säger:
- Ja, hur ser det ut? Jag hoppas att det är så att ni nu har efterenhet att undervisa. Hur många känner att de har det?

Kanske hälften av oss räcker upp handen, vissa mycket tveksamt. De som räcker upp handen bestämt är de som redan innan arbetade inom skolan (outbildade) eller som nu jobbar där vid sidan av studierna.

Jag ser på min kamrat intill, vi är tveksamma till ifall vi skulle kunna ställa oss inför en klass och vara en ledare för dem, vi anser inte att vi fått öva tillräckligt.

Vår lärare säger:
- Ja, men ni väl arbetat med grupper tidigare, stått inför dem som en ledare, kanske som fritidsledare...?
När en övervägande del av vår grupp svarar nekande blir hon något nervös och övergår till att prata om kursen. Vad finns kvar att säga? Genom åren har alla de äldre lärare vi haft pratat om hur bra det var med väldigt mycket praktik, som det var i den tidigare lärarutbildningen.