Pratar med min väninna lågstadielärarinnan. Vi diskuterar våra barn och deras uppförande. Hon har upptäckt något som jag också har känt av de senaste åren. Nämligen: när man jobbar med skolbarn som inte är väluppfostrade (läs: som emellanåt flippar helt och inte riktigt kan de sociala koderna) så blir man en bättre mamma hemma. Man uppskattar helt enkelt sina egna barn så otroligt mycket mer och man blir ödmjuk inför det faktum att de ju faktiskt lyssnar och (oftast) gör det man ber dem om.
Min egen mamma börjar gråta av tacksamhet över att Pingu och jag är så pass välartade att hon aldrig behöver kliva in och vara den vuxne och ta hand om våra barn för att vi inte själva klarar det ansvaret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar