Min väninna Annika har fått jobb i Åttaåringens skola. Annika har jobbat på förskola tidigare, men ska nu vara lärare för ett gäng ettagluttare. Börja från scratch, inreda klassrummet, beställa material och ha en ganska liten klass. När hon berättade det i somras så var jag en aning avundsjuk, men samtidigt väldigt fascinerad och intresserad. Hur skulle det gå?
Nu har hon jobbat i några veckor och idag gick jag och hälsade på henne och fick alla mina farhågor bekräftade. All administration tar död på en. Alla saker som ska hållas reda på. Kanske är det bra att hon har ungarna varannan vecka? Jo, hon höll med, då kunde hon jobba hur sent som helst varannan vecka. Samtidigt fanns det så klart glädjeämnen, som att hon la upp undervisningen i princip som hon ville och kunde hitta på lite allt möjligt. Turligt nog har hon fått en mentor (en annan lärare på skolan som jobbat där länge) som bistått henne, annars hade det varit klurigt att veta hur hon skulle göra.
Vi skrattade gott när hon berättade om den personal från Fritids som hon har i sitt klassrum några timmar varje dag. Fritidspersonalen skulle sätta upp alfabetet på väggen, men satte dem i fel ordning. När Fritidspersonalen senare skulle läsa högt ur en bok för några elever så kunde denne inte uttala orden. Vi funderade över hur det var möjligt att en personal på skolan själv kunde ha så låg kunskapsnivå - och om eleverna i klassen skulle kunna tänkas lära sig fel uttal genom detta.
Sedan funderade jag själv över om jag egentligen inte vill arbeta inom förskolan i alla fall, det känns så mycket mer givande än agera yr höna - med all administration - och diktator, när uppfostran inte finns. Jag funderar ännu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar