Kalasinbjudan

Om en månad kommer jag att befinna mig i England med min klass på Universitetet. Vi ska bli undervisade några veckor i Engelska skolor. Det ska bli fantastiskt roligt.

Jag berättade för Åttaåringen att jag kommer att vara i ett område som kallas Wiltshire, som är rätt känt för att ha många s k cropcircles och att det finns folk som tror att de är gjorda av aliens och att det är någon form av meddelande från yttre rymden. Åttaåringen såg skeptisk ut. Sedan berättade jag att en klasskompis undrat ifall vi skulle kunna bli bortrövade av aliens. Jag försäkrade Åttaåringen om att det inte skulle ske. Vi skrattade gott.
- Nej, för det vill jag ju inte, mamma.
- Nej, precis, inte jag heller.
- Fast tänk om det bara är en hälsning från aliens?
- Ja, tänk om.
- Och det enda de vill är egentligen att bjuda in till ett kalas.
- Ja, precis, så kan det vara.
- Och ifall ni inte svarar, så blir ni bortrövade, för de vill ju ha besök på sitt kalas.
- Ja, det kan man ju förstå.
- Och sedan får ni komma tillbaka, när det är slut.
- Ja, det skulle ju vara helt okej för mig.