tisdag 29 september 2009

Hur forskning går till

I vissa fall är jag mer skeptisk än andra när det handlar om något som forskats fram. Jag brukar ofta tänka: hur gjorde de för att få fram det här? Ungefär som att antalet unga arbetslösa i Holland är betydligt färre än i Sverige. Hur har de då mätt? Jo, i Sverige kan studenter inkluderas i arbetslöshetsstatistiken, men det gör de inte i Holland. Självfallet blir skillnaden då enorm.

Idag läser jag om att barn som är populära i klassen som 10-åringar verkar vara friskare som vuxna. Hur i hela friden har de mätt deras populäritet då? Jo, genom att barnen fick lägga tre röster på vem de ville arbeta tillsammans med och utifrån den röstningen delades sedan barnen upp i en femgradig skala från noll till favorit. Men snälla nån. Visserligen var det år 1953, men jag tippar på att ungar då fungerade någorlunda som idag. Någon röstar som sin kompis, bara för att inte vara annorlunda. Någon röstar efter samvetet och tänker att läraren har sagt att man ska vara rättvis och ge andra en chans. Någon är genuint vänlig och samarbetsvillig. Någon är rädd eller lättpåverkad. Någon har en dålig dag. Någon är taskig. Och så vidare, to infinity and beyond. Undrar just hur ofta de fick rösta. Vid ett enda tillfälle?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Nej den här DN-skribenten har fel, de mäter på samma sätt. du kan lita på att eurostatsiffrorna är lika land för land
Rickard

Lisas syster sa...

Jahapp. Det må ju vara så. Jag är ändå skeptisk, så länge underlaget inte presenteras. /Pinga

Anonym sa...

Jag ingår själv i den studie man hänvisar till i denna forskning.
Efter det rabalder som blev när undersökningen blev avslöjad kunde vi få ut underlaget om oss själva. Jag och ett flertal av mina 1953-års kompisar gjorde så och jag lovar så mycket felaktigheter som det resultatet visar om oss då gör att jag inte idag tror ett dugg på ny forskning som är baserad på denna undersökning.
Insamlandet av resultat var också allt annat än vetenskapligt. Det kan flera av oss intyga.
1953:a

Lisas syster sa...

Åh, så intressant! Och, åh, så sorgligt!

Tack för att du delade med dig av detta!